En idiot bland andra.

Bilden visar idiot bland flera hundra som "visste" att terrorattentatet i Oslo utfördes av muslimer och skriver på Jimme Åkessons FB-sida: jag vet men det e svårt att inte gilla dom som är i sverge när vi behöver pengar till våra äldre ock till skolan nej jag säger bara våra pengar skall vara här och vi vehöver militärena för annars tar det slut

Lite motsägelsefullt att en person som av stavningen och intellektet att döma inte har alltför höga studieskulder ändock vurmar så varmt för skolan, kan man tycka.

Hur konstig är jag egentligen?

Alldeles nyss vaknade jag och mindes att jag hade tappat nyckelknippan i toaletten igår. Jag såg att den skymtade i kröken men tog inte upp den på en gång för att jag inte visste vad jag skulle fiska upp den med. När jag vaknade hade jag panik och sprang ut i badrummet. Kikade i kröken och nycklarna var borta. Jag tog toaborsten och bökade omkring med ett tag och kände mig eländig. Nyckeln till skåpet på jobbet, sonens dörrnyckel, cykelnyckeln. Fan!
Men mitt i alltihopa så börjar jag ifrågasätta om jag verkligen tappade nycklarna.
Jo, jag minns precis hur det lät när de skramlade ner i toaletten medan jag klädde på mig igår morse och jag mindes att jag hade kikat i kröken och tänkt att jag måste hitta något att ta upp dem med. Men ändå? Gjorde jag verkligen det?
Jag gick ut i hallen och kollade väskan och där ligger nycklarna. Alltså hade jag bara drömt att jag tappat dem.
Ett problem mindre alltså. Däremot är det fortfarande ett problem med att vara jag.

Vad man inte ska skriva som förslag till en dejt.

Jag mailar: "Har du något förslag på var vi ska gå ut och äta på lördag?"

Han mailar tillbaka: "En korv med papper på sibyllakiosken kanske? Ibland tappar de en korv på golvet så att man kan få den gratis."


Och så blev jag helt plötsligt så vinterkräksjuk så här mitt i försommaren så att den dejten måste ställas in och jag kommer aldrig mera att bli frisk.

Ingen regel utan undantag.

I nittionio fall av hundra så brukar bekymren smälta bort eller åtminstone krympa till några storlekar mindre efter en natts sömn. Men så var inte fallet idag.
Den hundrande gången sker ju också emellanåt, undantaget som bekräftar regeln.

Köpa eller inte köpa, det är frågan.

Löjligt dyra men också löjligt snygga. Ska jag eller ska jag inte?

Sällsynt bra?

"Stark självkänsla, trygg i sig själv, nöjd med sin vikt och sitt utseende, ambitiös i skolan och en bra kompis. Grattis till en unik 14-årig tjej!"
Så här stod det i ett brev ifrån Guldlocks skolsköterska som jag fick efter att hon varit på hälsokontroll hos henne.
Det fick mig att bli både glad och lite ledsen. Ledsen för att det tydligen är sällsynt att vara nöjd med sig själv och sin vikt för en 14-årig tjej, så tragiskt liksom.
Jag har ju bara gett min dotter feministiska värderingar. Hur kan det vara så sällsynt när det helt bevisligen är så bra?

Idag.

Att bara leva i nuet, vad är det för skitsnack egentligen?
Jag är tacksam för mitt förflutna, utan det skulle jag inte vara den jag är idag.
Jag ser alltid framåt, för i framtiden finns allt det där jag ännu inte upplevt men tänker uppleva för att ha ännu mer förflutet att vara tacksam över.
Så både mitt förflutna och min framtid gör att jag är lycklig. Just nu idag.